Om livet, i stort och smått..

Jag sade upp min lägenhet och förvarade mina saker hos fosterföräldrarna på deras vind. Jag såg fram emot att få åka till London och arbeta, och slippa staden ett tag. Jag hade träffat en hel del killar som svikit mig, och det skulle bli skönt att komma ifrån.

En väninna tog emot mig i London och lät mig bo hos henne första veckan. Jag tog det lugnt och strosade runt i de vackra parkerna i city. Jag njöt av ensamheten och passade på att ta mycket kort på vackra blommor och människor, jag tillät mig att ha lite ledigt innan jag började arbeta.

Efter att ha arbetat  som undersköterska på olika sjukhus blev jag mer säker på mig själv och trivdes mer och mer. Jag kände mig fri och vacker och blev uppvaktad av män i alla åldrar, men jag sade ifrån till dem och lät bli att involvera mig överhuvudtaget. Jag var nog lite rädd tror jag, för att bli sviken och råka ut för elaka män. Jag arbetade mycket hårt och var sällan ledig.

Jag fick en dag ett telefonsamtal, och det var M som ringde. Han var i London och ville träffa mig omedelbart.  Vi träffades på en neutral plats i en park där det var mycket folk. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte där, för min rädsla var inte lika stor för honom just då..! Det jag kände då är svårt att beskriva med ord. Men jag kan inte säga att jag kände mig förälskad, det vet jag att jag inte var då, snarare att det fanns en massa ouppklarat oss emellan. Jag tillät honom stanna och umgås lite med mig när jag hade tid, vi hade till och med sex ett par gånger, men plötsligt var det som om jag vaknade till. Jag undrade för mig själv vad jag höll på med och blev  mycket illa till mods när jag mindes allt jag gått igenom. Redan samma dag bröt jag vår relation, jag sade att jag var färdig med honom och inte ville träffa honom mer. Han började gråta och bad om ursäkt för allt han gjort, men jag tog inte tillbaka honom, jag var helt på det klara över hur jag kände.

Jag hade varit i London i lite mer än 3 månader och började längta hem, men det var inte bara att åka hem, det var mycket att ordna inför hemresan också. Med arbetet i England, och den fasta tjänsten på ålderdomshemmet hemma i Sverige. Jag hade en vikarie som skulle behöva hitta ett nytt arbete först innan jag kunde börja igen. Det här var emellan mina sjukskrivningar och då jag klarade av att jobba hårt. Tillslut satt jag på planet till Arlanda och var nöjd över mitt beslut. När jag kom hem till fosterföräldrarna njöt jag för fullt, jag var så glad att vara hemma!

Min föredetta ringde och försökte få mig på andra tankar, men jag stod på mig. Han hotade mig inte för tillfället så jag kände mig inte rädd just då, men han blev irriterande jobbig. Han var tillbaka i samma stad som mig, och jag hade fått tag i en lägenhet en bit utanför centrum.

Jag träffade mina vänner och gick ut en hel del, skillnaden från tiden innan jag åkte till England var att jag nu lät bli att ta hem okända killar hela tiden, utan jag tog deras telefonnummer istället.  En natt hamnade jag på efterfest hemma hos en kille, jag och en kompis blev bjuden dit när discoteket stängt. De hade hembränt och en del annat att dricka så vi blev kvar där ett tag. Vi blev mer och mer berusade och min väninna ville hem, jag själv klarade knappt av att gå på toaletten för att jag druckit för mycket. Så hon gick utan mig! Hon lämnade mig med tre helt okända killar! Jag minns inte riktigt allt, men jag vet att de våldtog mig både i vardagsrummet och nere i källaren. Jag minns när de drog av mig strumpbyxorna och kjolen och nöp mig i brösten, en höll i mig medan de andra två bytte av varandra och trängde in i mig. Jag grät och skrek och bad att de skulle sluta, men de bara hånade mig. En av de spottade mig i ansiktet när jag grät och tillslut bar de ner mig källaren. Jag blev tvingad att utföra oralsex medan de höll mig mot golvet där nere. Jag hade vid den tidpunkten slutat att gråta, jag minns bara hur arg jag var! Jag spottade på en av dem och bet den andra i fingret, i den handen som höll mig nere mot golvet. Då vart de arga och jag fick en lätt örfil, men de sade åt mig att kliva upp, klä på mig och ta den taxi som de skulle betala åt mig.  Den tredje killen, som varit ganska passiv hela tiden, hjälpte mig på med trosorna och kjolen och rättade till min topp som satt snett och nästan var sönderriven.  Han torkade mina tårar och betedde sig rätt ynkligt i mina ögon. Han bad nog om ursäkt på det viset, tror jag.  Jag har inte förlåtit dem ännu, och det kommer jag aldrig att göra.

Jag kom hem och blev liggande i flera dagar efter våldtäkten, jag grät och sov om vartannat och hade ingen att anförtro mig till.  Jag som nyligen varit med i rättegång skulle inte våga vara med om det en gång till, och vem skulle tro mig? Jag skämdes så fruktansvärt mycket och mådde ännu sämre. Jag kunde inte arbeta då. Efter två veckor var jag på benen och berättade för en kompis om det, och hon ville att jag skulle anmäla dem.  Jag nöjde mig med att berätta för vännerna och för min psykolog, jag var inte ensam om det då. Jag förträngde våldtäkten helt efter ett tag, jag orkade liksom inte bearbeta det just då.

Jag ringde en av killarna som jag fått ett av telefonnumren av, och bestämde mig ett par veckor efter vi träffats ute första gången för att ringa honom. Vi hade en försiktig, trevande kontakt och jag kände för var dag att jag höll på att bli förälskad i H. I hans röst, hans försiktiga ödmjukhet och hans respekt för mig.  De första veckorna pratade vi bara i telefon, jag ville ta det lugnt då jag kände att det kunde bli något seriöst av det hela. När vi väl träffades så gick vi först på bio och sedan tog ett par öl på en pub.  Jag mådde jättebra tillsammans med H och vi passade bra tillsammans då och hade liknande värderingar om saker och ting. Det dröjde inte många månader förrän M började ringa igen då han fått reda på att jag träffat ny kille. Han började återigen hota både mig och H till livet och jag var tvungen att ringa polisen. Den här gången fick jag inget besöksförbud! Polisen hade av M fått veta att vi hade haft en intim kontakt då när jag var i London, och ville inte ge mig den säkerheten nu på grund av det. Jag var mer och mer hemma hos H och mitt psyke blev allt sämre av alla hot. H ville att jag skulle flytta hem till honom så att han kunde skydda mig, och jag gjorde det efter 4 månader tillsammans med honom. H visste om allt jag varit med om och ville göra allt för mig. Jag mådde inte bra alls men kände mig ganska trygg tillsammans med H ändå, eftersom mina fosterföräldrar inte fanns i mitt liv så var H den enda kontakten jag hade just då. Jag låste in mig i vår lägenhet. M ringde periodvis och var hotfull, och en dag började även andra killar ringa till min mobil. Det var äckliga typer som frågade hur mycket jag skulle kosta i timmen och att de tyckte jag var läcker på bilderna. Tillslut kom det fram att M hade lagt ut gamla nakenbilder på mig på nätet, med mitt mobilnummer och min adress… Jag och H var tvungen att flytta och skaffa hemligt nummer. Det vart för mycket för mig när en polisman ringde och ville ha sexuell kontakt med mig, han hade sett mig på den här sexsidan och ville ha kontakt. För det mesta låg jag i sängen och lyssnade, jag trodde det skulle komma någon och tränga sig in i lägenheten. Jag mådde så fruktansvärt dåligt och bara grät hela tiden, med en sorts tankar som malde på i huvudet. Jag hade återkommande självmordstankar och de drev mig närmare döden.

Ja det här var lite mer utav min historia! Mer kommer inom kort.

Första tiden efter misshandeln var väldigt svår. Jag var länge i chocktillstånd och mådde oerhört dåligt.  En kvinnlig polis kom till brottsplatsen och tog hand om min anmälan och skjutsade mig till sjukhuset för att visa upp mina skador. Min fosterfar kom och hämtade mig där och jag följde med honom hem.

Min fostermor satt uppe och väntade på oss då vi kom hem. Jag berättade lite om vad som hänt och fick en kopp varm choklad av henne.

Den natten sov inte jag någonting, jag låg och stirrade i taket och grät till och från.  Jag hade så ont av mina skador och kunde inte fatta det som hänt.

Dagen efter fick jag skjuts tillbaka till sjukhuset för en ny bedömning och fotografering av skadorna. Jag hade enorma smärtor i min vänstra axel och fick den röntgad, och plåtarna visade en fraktur, rakt av.  Jag hade petekier, dvs synliga blödningar/skador på höger öga,  och det brukar man få om man håller på att strypas till döds, eller kan ses under obduktion på den som blivit strypt.  Tydliga blåmärken efter M:s händer då han försökt strypa mig syntes. Jag hade också ganska djupa sår på knäna och armarna. Jag är lite osäker på hur såren på armarna kommit till, men på knäna fick jag sår då jag blev släpad i gruset.  Det fanns några fläckar på huvudet där det saknades hår och jag hade bulor efter sparkarna. På insidan av kinden hade jag ett ganska stort sår som gick nästan rakt igenom, och jag hade svårt att äta fast föda under lång tid. När jag hostade eller blåste ut luft bildades en ficka  av hud som rörde sig inuti kinden och gjorde väldigt ont. Jag själv upptäckte blåmärken i underlivet och gick till en gynläkare och fick även det dokumenterat.  Allt detta hamnade senare hos polisen då en utredning genast satte igång. Den här misshandeln fick stor uppmärksamhet av media, och polisen sade att detta hade blivit ett ouppklarat mord om inte den unge mannen kommit till min undsättning.

Jag fick hjälp med att flytta till en egen lägenhet i staden, under tiden som mitt fall utreddes. Mina bästa vänner sov hos mig i flera dagar efteråt och tröstade mig när jag grät. Jag hade svårt att klä mig själv eftersom smärtorna från min axel var väldigt stora, jag hörde benbitarna gnissla mot varandra när jag rörde mig, och jag fick även hjälp med att klä på mig.

Jag gick redan hos en psykolog för min jobbiga uppväxt, och fick en akuttid på psyk 2 dagar efter misshandeln. Jag var i chock under lång tid och fick träffa psykologen flera gånger i veckan till en början.  Jag hade sedan 15-års ålder haft ätstörningar och det blev i och med det här mycket sämre, och jag gick ned ytterligare i vikt. Jag vägde 45 kilo till mina 169 cm och var mycket smal. En sjukskrivning var ju såklart nödvändig då jag som undersköterska på ett ålderdomshem fick lyfta tunga patienter, och inte skulle klara av att göra det på länge.

Jag drack alkohol oftare för att döva mina smärtor, både de fysiska och psykiska, och jag gick ut på krogen bara några veckor efter händelsen. Jag ville vara normal jag med, men gick ut i en annan stad för att slippa eventuella påhopp i rätten när den dagen kom. Och den dagen kom verkligen! Den första utav tre otroligt jobbiga och svettiga rättegångar inleddes. Jag var torr i munnen och livrädd för att tvingas vara i samma sal som M. Jag kallsvettades men blev hela tiden lugnad av mitt målsägarbiträde att det inte var någon fara, han kunde ju inte göra mig något mera. Trodde han ja…

Jag var tvungen att dra hela min historia igen, inför åhörare, nämndemän och M med familj. Jag grät men fick fram allt på ett ganska vettigt sätt. Men när M:s advokat satte igång fick jag nästa chock. Han gjorde ju allt för att smutskasta mig! Jag blev förnedrad och smutskastad och fick höra att jag bett om den behandling jag fått och fick praktiskt taget skylla mig själv. För mig kändes det som om jag var den som stod inför rätta, och inte var offret. Det var fruktansvärt och olidligt, men jag överlevde det med.  När jag infann mig nästa gång för rättegång nummer två så fick jag veta att M hade varit i en psykos, men ändå haft för avsikt att döda mig då han själv erkänt att det var det han då ville göra. Det mindes han av det hela, och passade på att tillägga att han nu blivit frisk.. Jo jo! Den tredje rättegången meddelades domen, och den var alldeles för snäll anser jag. Han blev förvisso dömd för grov misshandel, men till öppenvård och att betala skadestånd till mig. Beloppet halverades tyvärr för att han vid tillfället varit sjuk. Jag fick efter några år ut 36 000 kronor som brottsoffermyndigheten stod för. Före det fick jag några engångssummor för sveda och värk, och från försäkringsbolaget för min axel. Efter några år fick jag veta att min invaliditetsgrad är 7%, jag lever med ständig värk och det är något jag får stå ut med i resten av mitt liv.

Jag var väldigt rädd för att vara ensam hemma i min lägenhet, men trotsade det och försökte leva som vanligt.  Ändå sov jag med en kniv under huvudkudden då jag var rädd för att han skulle söka upp mig. Den dagen kom tyvärr! En kväll när jag tittade ut genom köksfönstret så såg jag en bil som liknade hans! Jag hickade till, och jo, det var han! Han körde fram och tillbaka några gånger och sen parkerade han bilen utanför min lägenhet, inte så att han klev ur utan han satt kvar i den. Jag ringde i panik kvinnojouren och frågade vad jag skulle göra, svaret var att jag skulle ringa polisen om besöksförbud.  Jag ringde och ordnade med det och undrade om jag kunde anmäla att han ofta befann sig utanför mitt hem. Nej, så länge han inte gjorde mig något så kunde polisen inget göra. Jag kände mig aldrig säker, och var jätterädd när jag skulle gå till arbetet som jag försökte komma igång med efter sjukskrivningen.

En gång när jag jobbade kväll ringde det på min mobil och jag svarade som vanligt, det var någon på skyddat nummer. Det var M! Han var hotfull och verkade som besatt att få mig tillbaka, och bombarderade mig med samtal. När jag inte svarade på mobilen så ringde han på arbetets telefon till avdelningen, där var ju någon tvungen att svara. Tillslut vågade jag inte svara längre, utan lät mina arbetskompisar avvisa M. Det brast för mig någonstans därefter. Jag mådde sämre psykiskt och hade enorma smärtor i min axel som inte läkt som den skulle, så jag blev sjukskriven igen. Jag höll mig mest inne i min lägenhet och spanade ut genom fönstret, eller så var jag hemma hos min fosterfamilj. Men de där hemma hade nått sin gräns för vad de klarade av och orkade med, det blev för mycket för dem tillslut då jag kom hem och grät och mådde dåligt. Vi hamnade i bråk och jag känner mig än idag oerhört sviken över att de inte kunde ställa upp mer för mig just då.

Så jag tog till alkoholen varje helg, det var både Fredagar och Lördagar som jag skulle festa och gå ut på krogen. Min redan ansträngda ekonomi blev en katastrof och jag började sälja grejer för att få råd till att köpa vin och till inträden på krogar. Jag blev som besatt av att träffa nya killar varje kväll och hade med mig en kille hem på Fredagen, och en annan på Lördagen.  Det jag trodde var kärlek var bara sex , och killarna skrattade åt mig bakom min rygg för att jag var så lätt att få i säng. En del av dem inledde jag kortare relationer med, som i allafall varade i ett par månader. Men jag mådde för dåligt för att inse vem jag kunde passa ihop med, och träffade bara dem som ville ligga med mig. Jag var så skadad själv att jag inte insåg att jag skulle må bäst av att läka inuti innan jag träffade nya killar, och jag som bara ville bli älskad!

M fortsatte att hota mig och vänta utanför mitt hem, och en gång var han ute på krogen och flinade upp sig när han såg mig på dansgolvet. Han drog ofta med tungan över tänderna på ett äckligt sätt, liksom för markera sig själv och att jag skulle akta mig. Han hotade ofta i sms att han skulle våldta mig och ”göra sig av med mig”, för ingen annan skulle få mig. Han skrev aldrig att han skulle döda mig, men det var underförstått.  Jag bytte telefonnummer ganska ofta och skaffade hemligt nummer på hemtelefonen. Efter ett halvår var M tvungen att flytta till en annan stad, han blev vid ett flertal tillfällen nedslagen ute på stan och folk slutade prata med honom. Alla visste vem han var och vad han hade gjort med mig, och ingen ville veta av honom. Det var i samma veva jag åkte till London för att arbeta som undersköterska på olika sjukhus.

Jag tänker återkomma om olika händelser därefter, än är det inte slut på elände.  Jag har mycket att berätta och är snart tillbaka med mer.

När jag var 16 år träffade jag en snygg, jämnårig kille. Han var min första riktiga pojkvän, han var den första jag hade sex med fullt ut och jag trodde att vi alltid skulle vara tillsammans.  Vi kan kalla honom M.  Det som vara så bra med detta förhållande var att jag slapp vara hemma så mycket, hos min fosterfamilj.  Vi bråkade jämt och jag kände mig hela tiden missförstådd, sviken och fick ta skit för saker jag inte alls gjort.

Hemma hos M och hans familj fick vi röka inne på hans rum, vi kunde ha sex ostört och vi drack en del alkohol på olika fester. Han tyckte om att visa upp mig bland sina vänner.  Ibland fick han för sig att jag varit med andra killar, men jag gjorde aldrig någonting med någon annan, jag var trogen M hela tiden.

Efter 2 år så tog M över sin mammas lägenhet och vi bestämde att jag skulle flytta in hos honom.  M hade det jobbigt med sin halvt alkoholiserade pappa som slog mamman tills hon fick nog och flyttade ut.  Det var den lägenheten vi skulle få överta då mamman hade träffat ny man och tänkte flytta in hos honom. Det gick bra för oss ett tag, vi hade skaplig ekonomi då M arbetade och jag pluggade och arbetade extra vid sidan av. Jag var dock väldigt svartsjuk av mig på den tiden och hatade alla tjejkompisar som M hade, vi hade dagligen bråk om huruvida han hade varit otrogen ännu eller inte. Vi hade en granne i 40-års åldern som bodde nedanför oss, och jag vet att hon hade ett gott öga till M…

Vi festade ofta, som så många ungdomar gör. Jag med mina tjejkompisar och M med sina vänner. Med tiden så var det bara jag som ville ut på krogen, M hade ingen lust och var hellre hemma. Då hade jag gått ut skolan och hade jobb, och vi hade köpt en bostadsrätt ganska centralt.

M blev mer förändrad ju längre tiden gick.  Jag blev mindre svartsjuk och kontrollerande gentemot honom, och han drev åt motsatt håll. Varje gång jag varit ut på krogen så skulle han ligga med mig, antingen innan jag gick iväg eller när jag kom hem på natten. Om det var innan jag gick, så var det för att ta ur mig eventuell sexuell lust jag kunde tänkas ha ute, och när jag kom hem så var det för att kontrollera så att jag inte hade haft sex med andra.  Ibland var han väldigt hårdhänt mot mig och tog stryptag om jag inte ville, ibland knuffades han bara och hånade mig under tiden han genomförde samlaget. Han var själv ofta alkoholpåverkad då. Jag mådde fruktansvärt dåligt såklart, men hade inte förmågan att se klart på vårat sjuka förhållande. Jag ville lämna honom men var rädd för att vara ensam då mitt psyke var väldigt instabilt, så jag stannade.

En gång när vi var ute på krogen båda två så började vi bråka på hemvägen. Han ville gå in på ett skumt ställe och fortsätta festa där, och jag kommenterade bara att det kunde vara konstiga människor där. Då slog han mig för första gången… Det var en hård örfil som sved rejält, men allra mest sved det i min själ. Mitt hjärta blödde av sorg och smärta.  Jag grät och grät, tårarna tog aldrig slut. M som hela vårat förhållande vetat om att jag som liten blivit slagen av min egen far och hade lovat att aldrig göra så mot mig! Jag gick hem och grät mig till sömns, utan M som gått vidare till någon fest. Dagen efter så bad han så mycket om ursäkt, han kunde inte förstå vad som tagit åt honom! Han var riktigt ångerfull och sade till mig att ta hans kreditkort och unna mig något som jag ville ha. Det spelade ingen roll vad det kostade sade han. Det var lugnt fram tills helgen därpå. När han drack öl och sprit blev han alltid elak efter denna händelse, örfilarna blev fler och detta blev min vardag.

M hade under en längre tid betett sig konstigt och lite otäckt. Vi hade vid den här tidpunkten varit tillsammans i 6,5 år och det var en väldigt skör relation. Jag blev ofta kallad för hora, jag var ful, ingen annan man ville ha mig, min familj var dumma i huvudet och så vidare. Han var så elak och sårade mig gång på gång. Han visade en personlighetsförändring genom att börja läsa om mord och olika tillvägagångssätt, våldtäktssex och kvinnoförnedring överhuvudtaget på internet.  När han hämtade mig från mitt arbete en eftermiddag fick jag veta att han varit till en psykläkare på en akuttid tidigare under dagen. Han hade brutit ihop på jobbet och fått skjuts utav sin pappa. Samma kväll gjorde även M slut med mig och vi båda drack en del alkohol. Jag var förtvivlad! Jag såg inte detta som en utväg ur mitt helvete som misshandlad kvinna, utan som slutet på mitt liv. Jag var så rädd för att vara ensam och trodde att ingen annan kille skulle vilja ha mig. Jag trodde ju på allt M sagt till mig.  Jag insåg efter ett tag att det var slut och började packa lite saker i lådor som jag pallade upp i köket. Då hade M lagt sig för natten och var på ett mycket dåligt humör. Han ville att jag skulle sluta med lådorna så han fick sova, men jag fortsatte. Tillslut tog tröttheten överhanden och jag gick in i sovrummet jag med, till våran gemensamma säng. Jag vaknade av ett rysligt vrål, eller det var mera som en blandning av hur man kan tro att ett monster skriker och ett förbannat fyllo.  Jag satte mig upp och blev livrädd för det lät så otäckt. Jag frågade om M drömt en mardröm. Jag fick inget svar av honom, utan möttes av en vilt stirrande blick. Han slog ut med  sin ena arm hårt i min mage och jag kände på en gång att det var något som var riktigt fel. Jag sprang ut ur sovrummet och han sprang vrålande efter mig. Han frustade och andades tungt och såg ut som en helt annan människa med den där vansinnesblicken han hade. Han började mässa om satan och gud med en röst som inte var hans, han lät som besatt av något. Jag började gråta för han skrämde mig, och jag bad honom att inte slå mig. Då kom första knytnävsslaget som träffade mitt högra öga. Det var sån kraft i slaget att jag ramlade ihop i en hög på golvet, och med blod som forsade ur ögat så jag inte såg något alls. Jag var ändå snabbt upp på fötter igen, det var en reaktion att fly och jag sprang mot hallen. Han sprang vrålandes efter mig ner i trapphuset och ut i natten. Jag skrek och grät rakt ut, det var ett skrik på hjälp som ingen hörde. Han skrattade och vrålade att han skulle döda mig när han följde efter mig ut på vägen. Vi bodde grannar med securitavakternas kontor, och min hjärna signalerade till mig att jag skulle ta mig dit för att få hjälp. Jag ryckte i dörren men ingen var där. Då blev jag nedsparkad av M som hunnit ikapp mig. Han sparkade mig i huvudet, på axeln och i magen. Han släpade mig i gruset då han höll i mitt hår, och jag såg hur stora tussar av mitt långa hår flög omkring. På något sätt kom jag upp på fötter och försökte springa iväg. Han slog ner mig i den närbelägna parken så jag hamnade på mage med ansiktet ner i gräset. Då nöp han mig i underlivet och skrek att jag nu skulle dö. Han körde in ett av sina fingrar in i min mun och drog med full kraft fingret på insidan av kinden tills blodet rann ur munnen på mig, då bet jag så hårt jag bara orkade! Då släppte han, för att ta ett strypgrepp om min hals istället.  Han skrattade när han skrek att nu var min sista stund kommen. Jag kämpade först men insåg att det inte var någon idè. Så då slappnade jag av och accepterade att jag skulle dö där.  Jag såg framför mig min fosterfamilj, min dödsannons och min begravning. När jag nästan förlorat medvetandet hörde jag rösten av en kille någonstans. M lättade lite på greppet om min hals så jag fick luft, och vred så mycket jag kunde på huvudet. Både jag och M fick syn på killen som kom fram till oss. Han knuffade undan M så jag blev fri honom. Jag låg och andades länge och väl och försökte ta in vad som just hänt med mig. M låg och rullade fram och tillbaka i gräset och utstötte konstiga ljud. När jag kunde resa på mig fick jag följa med killen till hans lägenhet och ringa polisen.  Jag fick senare veta att M hade fått en psykos och varit påverkad av den då han misshandlade mig.

Det här var min färgstarka berättelse. Jag kommer att återkomma med nya inlägg om hur tiden efter misshandeln varit för mig. Det här är nu 10 år sen, och det har varit väldigt jobbigt efteråt.